Härlig bild från underbara Brämön, bad hela dagarna och bus på stranden. Ni var verkligen oskiljaktiga ni två..

Varje dag hämtade du din kompis och sen var det lek..tyvärr dog Oliver olyckligt, när han bara var fyra år.

Sommaren efter sprang du direkt efter att du hade kommit iland raka spåret till Oliver hus, men då var han inte där.

Jag hoppas att ni nu leker och busar för fullt!

Vad tänker du på här gubben..

Det var en kväll, helgen efter som du somnat in som jag var så förtvivlat ledsen, innan jag somnade som jag bad att få se

ett tecken, vad som helst, att du har det bra. Morgonen efter när jag stod vid bilen kom en koltrast och satte sig på grindstolpen precis bredvid mig. Den satt alldeles stilla och bara tittade på mig..en lång stund. Sen kom ytterligare en till och ni flög iväg ihop..Var det en hälsning från dig gubben, och din bästis Oliver..Jag vill åtminstone tro det. Att du har det bra ..

När jag skriver här känner jag mig lite närmare dig, på bilden blänger du lite på mig, att jag inte förstår att du vill ha MAT!

Idag var en tuff dag..jag saknar dig så det gör ont. Kanske måste man själv ha upplevt att förlora en hund för att riktigt förstå sorgen, kanske inte. Jag har också en stark vilja, och jag kan kämpa för något som jag brinner för.

Men vissa saker kan man inte påverka, jag kan inte få tillbaka dig hur mycket jag än önskar. Jag skulle kunna ge mycket bara för att få hålla om dig en stund igen. Och när man inser att det är omöjligt blir man så ledsen..

Nu är du hemma älskling. Men det var tufft att åka tillbaka till sjukhuset där vi lämnade dig sist. Alla känslor kom tillbaka och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Att hämta någon man har älskat  så mycket under 16 år i en kartong blev bara för mycket. Du var så levande, hade en enorm livsglädje och envishet och jag har fortfarande inte tagit in att jag inte får träffa dig mer. Nu står du på byrån i sovrummet, några godisar ligger på din urna. Ett ljus lyser för dig och gosedjuren ligger bredvid. En skyddsängel som jag fått av dagisfröken Anna står bredvid din urna. Min Morris jag älskar dig så.

Brämön det var en favvoplats för dig, där hade du dina första somrar och där kunde du springa fri och bada när du ville. Det är ett paradis för hundar (och för människor) och där hade du dina bästisar. Jag var livrädd för alla huggormar som fanns där men du klarade dig bra från dem.. Så fort vi kom fram till Lörudden så blev du alldeles sprallig och när du fick se båten som skulle ta oss till Brämön blev du ännu gladare..

Du var en sån godisgris, du kunde göra vad som helst för godis. Så fort man rörde din matpåse som kom du med

full fart och du var enormt duktig med  kuben och att söka. Jag hittar fortfarande godis efter dig i fickorna och det gör mig så sorgsen. Jag vill ha dig här Morris, du är alldeles för långt ifrån mig. Vem ska nu skydda dig och ta hand om dig..krama och pussa på dig. Jag hoppas att du har det bra och har massor med godis!

Det kom ett brev idag, att jag får hämta hem min Morris. Det känns bra att få hem dig lilla gubben.

Vila i frid fina fina Morris