I 16 år var du min följeslagare, du följde mig vart jag än gick. Var jag i köket kom du dit och gick jag iväg en stund så var det tråkigt att vara själv och då kom du tassandes efter. Till och med när du började höra dåligt så nog hörde du när jag öppnade kylskåpet eller höll på med matpåsen. Direkt var du där..På sommaren kom du och satte dig bredvid mig om jag åt glass och tittade på mig de där ögonen som man bara smälter..och det är klart att du fick smaka..Lilla gubben du är så otroligt saknad och jag tänker på dig varjde dag. ´Du spred så mkt glädje och bus och jag har skrattat så mycket åt alla hyss och bus du har gjort..

Humoristiske Hugo, det var ditt riktiga namn. Och du hade humor..ibland såg det ut som du skrattade. Men för oss blev det Morris, efter Morris minor..Jag har precis kommit hem och det är så tomt utan dig min älskling.  

Du hade så mycket egenheter som bara var du..du kom alltid och sa till när det var dags för mat. Alltid samma tid, och förstod jag inte med en gång stod du och stirrade på mig med dina fina ögon tills jag gav med mig. När vi hade varit ute och gått och du var smutsig om tassarna så "hjälpte" du till genom att vända dig om så jag kunde torka baktassarna lättare. När du gick förbi mig hemma, så kom du och buffade med huvudet mot mig, liksom för att tala om , jag är här matte och det är mysigt och vara med dig. Lilla gubben, jag skulle kunna räkna upp hundra egenheter som bara är du..men det kommer att komma här i bloggen.  

Vad jag saknar dig min älskade Morris..  

Din allra bästa kompis hette Oliver, du träffade honom på Brämön när du bara var fem månader gammal. Ni var oskiljaktiga. Varje morgon "smet" du bort till deras hus och hämtade honom. Sen var det full fart ner på stranden och bad. Han blev bara fyra år. Fina Oliver, Morris halvbror, som gjorde att vi köpte Morris. Jag är helt övertygad om att ni nu leker för fullt på ängarna bortom regnbågen.

Sedan flera år tillbaka brukade vi gå ner till vattnet där vi bor. Där träffas ett hundgäng varje helg.

Du älskade att springa lös och möta upp dina kompisar nere vid vattnet. Till och med när du hade så svårt att gå kämpade du dig ner, med din envishet..du hade verkligen en enorm vilja och jag lät dig hållas när du på ålderns höst ville styra vägen dit vi skulle gå. Imorse gick jag ner utan dig, men du var nog med någonstans bakom mig eller snarare 30 meter före mig som du var när du var pigg. Senast i våras kunde du springa framför mig. Du blev aldrig en trött gammal hund, ända tills några veckor sedan hade du den där viljan i blicken. Du var verkligen en liten kämpe..