Jag drömde om dig igen inatt, jag drömde att du kom tillbaka. Jag var så glad och matade dig med massor av

leverpastej : ). Du var så nära så det kändes nästan som om jag träffat dig när jag vaknade. Häromdagen mötte jag en husse som hade ern springer på samma dagis som du. Ibland är det så skönt att prata med någon som förstår precis hur fäst man var och är. Deras vovve är elva år nu och fortfarande pigg. Hoppas att de får många fina år ihop som jag fick med dig. Min älskade fina vovve.

    Fick just reda på att Morris dagiskompis Felicia blivit en ängelhund.

Jag lider med hennes husse och matte. Jag vet hur fästa de var vid henne.

Fina Felicia, du busar med Morris nu..Ni är så fina vovvar och många tyckte om er!

Massor av nospussar där ni nu springer omkring.

Idag när jag var ute och gick på lunchen med en kurskompis i solen så kom en springer spaniel, de har en speciell stil och de lufsar fram på ett speciellt sätt och hela deras uppsyn bara lyeser glädje. Jag kunde inte låta bli att gå fram och hälsa på den här  brun och vita hannen. När jag böjde mig ner för att hälsa kom den direkt och tryckte sig mot mig. Den bara stod och tryckte hela sin kropp emot mig, precis som du brukade göra. Och när husse berättade att vovven hette Morris så blev det nästan för mycket..Var det ett tecken från dig älskling, en liten hälsning för du ser hur ledsen jag är emellanåt, hur otroligt mycket jag saknar dig. Jag har aldrig varit så fäst vid en hund förut även om jag är uppväxt med flera stycken.  Jag har ju inga egna barn men jag tror att jag ändå kan säga att känslan är nästan som för ett barn..sån kärlek och sån saknad. Jag älskar dig så gubben.

På måndag har det gått fem månader sen du blev en ängelhund. Det finns ingen tidsgräns om hur lång tid sorg tar.

Saknaden kommer nog aldrig försvinna. Jag skriver ofta av mig min sorg här och det är en ventil men jag vill också skriva ner framöver alla roliga minnen jag har med dig, alla rolig hyss och egenheter som du hade. Man räknar dagar, månader och till slut blir det år sedan du försvann och ibland känns det nästan som att man gör det för att snart kommer du tillbaka..det är när man verkligen inser att man aldrig mer får träffa dig som det blir så tufft. Det är nog inte alla som är så nära en hund som jag var, du var min kompis, min bebis och det gör det extra tungt. Min lilla gubbe du finns alltid i mitt hjärta.

Jag drömde om dig häromnatten, då känns det som du är så nära. Man tar så mycket för givet i livet, att man alltid ska ha kvar dem man älskar. Man måste vara rädd om dem medans man har dem kvar..jag är glad att jag verkligen gjorde det med dig, när du började bli dålig i bakbenen och jag insåg att det är inte långt tid kvar, tog jag tillvara på varje stund med dig. Jag är så ledsen just nu, och då saknar jag dig ännu mer. Tänk om jag bara kunde få hålla om dig en liten stund igen, älskade gubben.  

Jag har alltid älskat våren, den här första känslan när ljuset börjar komma och man har hela den där mysiga tiden framför sig. Lite "fredagskänsla".  Men den här våren blir inte riktigt sig lik, när du inte finns här..Våren var också så mysig att hämta dig vid dagis, släppa dig lös på fältet utanför och se dig springa i full  fart. Det var så härligt. Igår var jag hos en kompis, din dagisfröken som har haft dig i så många år. Hon har en liten söt mops och det räckte att komma in genom dörren så skrattade man åt egenheterna som hon hade. Det är så med er vovvar..ni ger så otroligt mycket glädje. Så mycket jag har skrattat åt dig , med dig..ja det såg ut som du skrattade med hela ansiktet när du var lycklig. Jag glömmer aldrig när du hade fått en hormonspruta pga hälsoskäl och blev lite skendräktig pga hormonet. Du hade med dig din favoritleksak överallt, i sängen och du bar den så försiktigt i munnen. I bilen hade du den i munnen som en "cigarr". Du var så söt..jag saknar dig älskling

"Fortsätt gå jag är alldeles bakom dig,

Vänd dig inte om , du kommer inte att se mig där.

Jag är med dig, fast du inte ser mig.

Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om

natten.

Jag har det bra nu.

Så fortsätt att gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

Det är sån skillnad i huset när du inte finns här..förut var det ett litet liv som gick omkring här, det var aldrig ensamt och tomt. Du "pratade" med mig, buffade på mig och var så rolig. Du var en kompis och jag saknar otroligt mycket när du satt bak i bilen som sällskap, när vi var på väg till en tjejmiddag och när vi skulle åka hem, då satt du i baksätet och man var aldrig ensam utan du var min familj som alltid var med mig. Vad jag än gjorde..på somrarna var du med när jag skulle hälsa på nån kompis på landet. Du var en ständig följeslagare, en skugga ..Du var så mycket mer än "bara" en hund. Och under så lång tid. Jag kommer alltid att sakna dig..man vänjer sig kanske med tiden men saknaden kommer alltid att finnas där, det är så grymt att man ska behöva skiljas från någon man älskar så otroligt mycket