Jag blir arg och ledsen när folk och vänner i min närhet frågar om jag fortfarande sörjer min Morris..Det är nog det jobbigaste med att förlora en hund, den frågan hade man aldrig fått om det hade varit en människa. En hund, det skaffar man en ny ganska snart..det kan man väl inte sörja så länge. Alla tänker inte så såklart men många. Jag är uppväxt med flera hundar och det var jobbigt varje gång de försvann men det går inte att jämföra med Morris..Vi hade ett speciellt band, och jag kommer alltid att sakna honom. Man vänjer sig, och det går lättare att hantera men

när jag väl tänker på honom så gör det fortfarande ont och jag känner en enorm saknad. 16 år är lång tid och det tar tid att sörja..lilla älskade Morris, du fattas mig

Du finns alltid i mitt hjärta..<3

Ett halvår har gått..det är verkligen ett sorgeår som många säger..man ska igenom varje årstid utan dig.

I början fattade man nästan inte att du var borta. Sen kommer tiden när man inser att man aldrig aldrig mer kommer att träffa dig. Det är så tufft..jag vet att du har det bra nu. Men jag kommer att sakna dig jämt. Så är det bara..

Det känns så tomt här hemma när du inte är här längre, det är ngt som fattas. Det är tur att jag har så många fina bilder och filmer som jag kan titta på..Jag brukade lägga mig bredvid dig på gräset och borra in näsan i din päls. Min goa Morris
 

Det har gått mer en ett halvår nu, men det går inte en dag som jag inte tänker på dig. Jag tror inte det spelar någon roll om det är en människa, eller ett djur utan det handlar om hur nära man stod det. Men det är mysigt att titta på alla fina bilder och filmer som jag har av dig. Du var en lycklig hund, och du hade det bra. Det känns skönt att veta.

När jag pratar med de som var nära dig och som nu träffar andra hundar eller är hundvakt till andra vovvar så jämför de med. Man gör det, ingen är så fin som du var..så vän, så snäll , så duktik vovve, min lilla prins.