Gamla dagisfröken Sandra

13 augusti 2013 23:26

Hej Annika! Det är klart att jag kommer ihåg dig! :). Jag beklagar verkligen Morris bortgång :( älskade gubben. Det är verkligen inte många springer spaniels som blir så gamla. Jag är så glad att jag fick ha Morris som dagisbarn i flera år. Vi gick många härliga löspromenader och myste i soffan!
Jag har några bilder på Morris som jag såklart kan skicka till dig :). Han var en bra "fotomodell", hihi :).
Jag kikade lite på din blogg och ska läsa igenom alla inlägg, vad fint du har skrivit om Morris- vilket underbart liv han har haft!
Tyvärr finns det en risk att det kan vara en farlig tumör min hund har haft (bortopererad) men vi får hoppas att det inte är det.
Ja det är jättejobbigt, jag fasar för den dagen då jag måste ta samma beslut som du fick ta med Morris men jag hoppas min hund får leva lika länge som Morris.
Hehe, åh, vad glad jag blir av att höra det.
Jag vet vilket starkt band du och Morris hade, det var svårt att missa, och att han betydde ofantligt mycket för dig.
Vad tråkigt att din särbo är allergisk :/ det är jag med (därför jag inte kan jobba med hundar längre). Vad bra att du kan låna andras vovvar :). Jag ska också till dagiset och hälsa på snart, det var flera år sen jag var där sist! Men väldigt tråkigt att många av dom gamla dagisvovvarna inte finns med längre :(.
Självklart får du kika i min blogg :) Vad glad jag är att du hörde av dig :). Ha det gott!
Vänligen Sandra

springer

14 augusti 2013 20:54

Hej! Tack för ditt fina meddelande och att du tittar och läser på min och Morris : ) blogg. Där lever han på ngt sätt vidare..Ja han betydde ofantligt mkt för mig. Jag är uppväxt med hund men ingen har betytt lika mkt som Morris. Det var min sambo: ) under tio år , de nästan sex åren innan bodde jag och morris husse ihop innan men när jag separerade från min förra kille så blev bandet nog starkare.Om du orkar kika lite bakåt i bloggen så finns en film som är lite rolig, när han äter smörgås med husse : )Han var lite försiktig och försynt Morris, och det märker man lite i den filmen : )På sluten var han enormt envis och till och med sista veckan, fast han hade svårt att gå så var han jätteduktig på att söka. Jag håller verkligen tummarna för din hund! Usch man önskar ingen att behöva ta det där beslutet men jag får vara otroligt tacksam över att jag fick ha honom så länge! Ja åk och hälsa på dagiset, då vet jag att Anna blir glad. Vad tråkigt att du är allergisk..när man älskar hundar. Jag ska gå in och läsa på din blogg nu. Ha det så bra och kul att du hörde av dig tillbaka! vänliga hälsningar Annika