Idag var en tuff dag..jag saknar dig så det gör ont. Kanske måste man själv ha upplevt att förlora en hund för att riktigt förstå sorgen, kanske inte. Jag har också en stark vilja, och jag kan kämpa för något som jag brinner för.

Men vissa saker kan man inte påverka, jag kan inte få tillbaka dig hur mycket jag än önskar. Jag skulle kunna ge mycket bara för att få hålla om dig en stund igen. Och när man inser att det är omöjligt blir man så ledsen..

Nu är du hemma älskling. Men det var tufft att åka tillbaka till sjukhuset där vi lämnade dig sist. Alla känslor kom tillbaka och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Att hämta någon man har älskat  så mycket under 16 år i en kartong blev bara för mycket. Du var så levande, hade en enorm livsglädje och envishet och jag har fortfarande inte tagit in att jag inte får träffa dig mer. Nu står du på byrån i sovrummet, några godisar ligger på din urna. Ett ljus lyser för dig och gosedjuren ligger bredvid. En skyddsängel som jag fått av dagisfröken Anna står bredvid din urna. Min Morris jag älskar dig så.