Jag skrattade nästan varje dag när du fanns i närheten, åt dina hyss, åt att du var rolig , busig. Åt dina egenheter och din enorma envishet. Hade du bestämt dig för något så skulle det vara så..du gav dig inte i första taget. Samtidigt var du så vän och försynt. Du tog aldrig något från bordet även fast det låg något smarrigt där i din höjd.

Och ju äldre du blev desto klokare blev du. Skrutten , det jag har kvar nu är alla roliga minnen men jag känner en sån sorg i hjärtat att du inte är hos mig..