Morris är en ängelhund nu, du somnade in stilla och jag låg länge och höll om dig. Jag ville inte lämna dig där även fast jag visste att du redan sprang på ängarna bortom regnbågen. Jag saknar dig så otroligt mycket min lilla älskling och tårarna rinner när jag skriver det här.

Älskar dig så.

"Fortsätt gå jag är alldeles bakom dig,

Vänd dig inte om , du kommer inte att se mig där.

Jag är med dig, fast du inte ser mig.

Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om

natten.

Jag har det bra nu.

Så fortsätt att gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

Tack alla goa vänner som har stöttat mig den tuffaste dagen i mitt liv.

Kramar  

Den allra värsta dagen...idag, i mitt liv. Jag undrar hur många tårar det finns, nu ska vi snart åka

 för att ta bort dig. Min lilla älskling..Jag är så ledsen. Du har blivit så sjuk nu, glädjen i ögonen är borta.

 Snart är du i himlen och får träffa din bästa vän.

Hej då min Morris , vi ses snart igen.

Älskar dig så

När Morris bara var några år gammal fick han sin första erfarenhet av älgar. Den första gången var på sommarstället Brämön. En älgkalv , ganska stor sådan stod precis framför honom och han skällde för fullt. Den brydde sig inte så mycket.  Andra gången var värre, husse och Morris var ute och gick i skogen ovanför vårt hus och då kom en stor älgtjur gåendes. Morris sprang efter älgen och började skälla, han var som närmast en meter tills älgen tröttnade och vände mot Morris. Då blev både Morris och husse skraja och sprang hemåt i full fart..sen behövde man bara nämna  älg så började Morris skälla. När så en ilsken älg "bodde in sig" på min tomt är jag glad att Morris aldrig kom i närheten av den.  

  Du var nästan 13 år när du skulle kastreras. Veterinären hade upptäckt en tumör och tyckte att du var så pigg att det var värt en operation. Jag tvekade länge för jag var så orolig för sövningen. Men till slut bestämde jag mig för att det var värt att försöka. Fast det var oroliga timmar från det att jag lämnade in dig tills att jag fick hämta en trött och lite groggy vovve. Fast du piggnade till fort och sen var det tratt som gällde. Det har varit en underbar känsla varje gång, att få hem dig från djursjukhuset. En lycka att det gick bra..nästan varje gång såg jag några som kom ut med tomt koppel och jag var så glad att det inte var jag ..den gången och jag led med dem. Nu är det snart min tur och det gör så ont. Tratten lärde du dig snabbt och du var så duktig att parera alla möbler och du lyfte den smidigt när du skulle upp för en trappa. Fast på bilden ser du lite trött ut..: )

Idag åkte jag förbi avfarten som jag åkt av så många gånger efter jobbet. Varje dag morgon och kväll har jag hämtat min lilla älskling på dagis. Nu orkar inte din lilla kropp längre. Fast du gärna skulle vilja, för viljan finns din envishet som har gjort att du har blivit så gammal. Det har varit så mysigt att hämta dig efter en lång tuff dag på jobbet.

Du har kommit springande emot mig. Det gör en så glad. Jag kommer att sakna det så, det är inte bara du som snart ska försvinna ur mitt liv utan det är också alla dessa vanor som har blivit min vardag så länge.

Lilla Morris min fina fina hund du kommer alltid finnas i mitt hjärta  

Morris har alltid älskat att åka båt. Han ville ofta sitta längst bak och man kunde se hur han verkligen njöt när öronen fladdrade i vinden. Han lärde sig till och med att gå på relingen. Så fort man tog fram flytvästen så gick svansen och

han förstod direkt vad det handlade om. Och när du var "bebis" fick du åka med i gummibåten, du somnade i mitt knä av de sövande ljudet. Fast någon riktig badhund har du aldrig varit, det räckte med att doppa tassarna och rumpan.

Fast det kan vara ganska mysigt det med : )