Du var nästan 13 år när du skulle kastreras. Veterinären hade upptäckt en tumör och tyckte att du var så pigg att det var värt en operation. Jag tvekade länge för jag var så orolig för sövningen. Men till slut bestämde jag mig för att det var värt att försöka. Fast det var oroliga timmar från det att jag lämnade in dig tills att jag fick hämta en trött och lite groggy vovve. Fast du piggnade till fort och sen var det tratt som gällde. Det har varit en underbar känsla varje gång, att få hem dig från djursjukhuset. En lycka att det gick bra..nästan varje gång såg jag några som kom ut med tomt koppel och jag var så glad att det inte var jag ..den gången och jag led med dem. Nu är det snart min tur och det gör så ont. Tratten lärde du dig snabbt och du var så duktig att parera alla möbler och du lyfte den smidigt när du skulle upp för en trappa. Fast på bilden ser du lite trött ut..: )