Jag kommer allra första gången vi var och tittade på vår lilla valp som skulle komma att betyda så mycket i mitt liv.

Tidig vår 1997, sex veckor gammal tittade han på oss med den där blicken under lugg..som han har gjort så många gånger. Vi fastnade direkt för den lilla hanen med det söta huvudet. Vi skulle "bara" titta men vi föll pladask för dig lilla älskling.  Tiden fram till att vi skulle hämta honom gick långsamt och man kunde inte släppa honom. Vi var fast och vi skulle bli med hund. Vi hämtade honom på väg hem efter en semesterresa i Bruksvallarna.

Du låg i mitt knä, hela vägen hem på en kudde. Du gnydde ibland men sen lugnade du ner dig.

Vi skulle inte ta upp dig i sängen, det hade vi bestämt. Vi låg på madrasser på golvet, försökta lugna dig när du gnällde och ville upp i sängen men till slut gav vi upp. Sen var det kört...du blev en sänggris och nu hörde du till familjen.

Lilla älskade Morris , nu 16 år efter..hur ska jag klara mig utan dig..jag vet att det måste gå, alla djurägare måste igenom det här men jag också så otroligt tacksam för de här åren.

Men den här sida är tillägnad dig..till minne , du lever fortfarande , men är inte så bra i bakdelen, vet att det är kort tid kvar men så länge du finns ska jag njuta.