Du sover nu min lilla vän, du är så långt ifrån mig, vill ha dig här nu, nära mig, höra dina snusningar när du sover, höra dina andningsljud i natten. Lilla du det är så tomt utan dig...

 Vårt liv är.

en vindfläkt , en saga, en dröm

En droppe som faller i tidernas ström

Det gnistrar och glimrar i regnbågens färg en minut

brister och faller och drömmen är slut

Vi hade en speciell relation du och jag Morris, vi kom varann så nära, du var med överallt, när du var sjuk skötte jag dig som ett barn. Vi gick i alla väder fram och tillbaka till dagis medans jag tog körkort. Du var så tålig..

I somras när du började bli dålig simmade vi varje dag som träning och jag tror att det gav dig några månader till i livet.

När jag skulle hälsa på kompisar satt du alltid med i baksätet på min mazda och var glad av att bara få vara med.

Och jag tror att du höll dig kvar i livet, du kämpade på för du ville inte heller lämna mig. Vi var så tighta.  

In  i det sista så var du busig. Ville hela tiden bli sysselsatt, om det inte var kuben så var det sökning och när det blev för  tråkigt så kom du och krafsade på benet på ditt speciella sätt.  

har varit tuff, jag har försökt att sysselsätta mig, städa, prata i telefon med vänner, gått promenade men däremmellan kommer tårarna. När jag går på vägarna där vi har gått vännen. När jag inser att jag aldrig mer kommer att bli mött

av dig i dörren, viftande på din svans och pussa hela ansiktet blött. Då blir det nästan olidligt. Jag vet att det kommer en tid när man bara ser alla roliga minnen utan  att bli ledsen men nu känns det så tomt. Jag har inte plockat undan dina saker ännu och matskålarna står kvar. Borsten med lite päls kvar ligger kvar i hallen på ditt  koppel. Jag vet att jag måste rensa snart men inte än. Nu skickar jag massor av pussar till dig älskling där du springer omkring nu.

Sov gott min Morris