Vad jag saknar dig min älskade Morris..  

Din allra bästa kompis hette Oliver, du träffade honom på Brämön när du bara var fem månader gammal. Ni var oskiljaktiga. Varje morgon "smet" du bort till deras hus och hämtade honom. Sen var det full fart ner på stranden och bad. Han blev bara fyra år. Fina Oliver, Morris halvbror, som gjorde att vi köpte Morris. Jag är helt övertygad om att ni nu leker för fullt på ängarna bortom regnbågen.

Sedan flera år tillbaka brukade vi gå ner till vattnet där vi bor. Där träffas ett hundgäng varje helg.

Du älskade att springa lös och möta upp dina kompisar nere vid vattnet. Till och med när du hade så svårt att gå kämpade du dig ner, med din envishet..du hade verkligen en enorm vilja och jag lät dig hållas när du på ålderns höst ville styra vägen dit vi skulle gå. Imorse gick jag ner utan dig, men du var nog med någonstans bakom mig eller snarare 30 meter före mig som du var när du var pigg. Senast i våras kunde du springa framför mig. Du blev aldrig en trött gammal hund, ända tills några veckor sedan hade du den där viljan i blicken. Du var verkligen en liten kämpe..