Jag blir arg och ledsen när folk och vänner i min närhet frågar om jag fortfarande sörjer min Morris..Det är nog det jobbigaste med att förlora en hund, den frågan hade man aldrig fått om det hade varit en människa. En hund, det skaffar man en ny ganska snart..det kan man väl inte sörja så länge. Alla tänker inte så såklart men många. Jag är uppväxt med flera hundar och det var jobbigt varje gång de försvann men det går inte att jämföra med Morris..Vi hade ett speciellt band, och jag kommer alltid att sakna honom. Man vänjer sig, och det går lättare att hantera men

när jag väl tänker på honom så gör det fortfarande ont och jag känner en enorm saknad. 16 år är lång tid och det tar tid att sörja..lilla älskade Morris, du fattas mig

Du finns alltid i mitt hjärta..<3

Ett halvår har gått..det är verkligen ett sorgeår som många säger..man ska igenom varje årstid utan dig.

I början fattade man nästan inte att du var borta. Sen kommer tiden när man inser att man aldrig aldrig mer kommer att träffa dig. Det är så tufft..jag vet att du har det bra nu. Men jag kommer att sakna dig jämt. Så är det bara..

Det känns så tomt här hemma när du inte är här längre, det är ngt som fattas. Det är tur att jag har så många fina bilder och filmer som jag kan titta på..Jag brukade lägga mig bredvid dig på gräset och borra in näsan i din päls. Min goa Morris
 

Det har gått mer en ett halvår nu, men det går inte en dag som jag inte tänker på dig. Jag tror inte det spelar någon roll om det är en människa, eller ett djur utan det handlar om hur nära man stod det. Men det är mysigt att titta på alla fina bilder och filmer som jag har av dig. Du var en lycklig hund, och du hade det bra. Det känns skönt att veta.

När jag pratar med de som var nära dig och som nu träffar andra hundar eller är hundvakt till andra vovvar så jämför de med. Man gör det, ingen är så fin som du var..så vän, så snäll , så duktik vovve, min lilla prins.

Jag njuter  av att vara vid mitt hus och pula, av att komma hem och sätta mig på min tomt och att bara vara..men det är också svårt, jag kan inte njuta fullt ut och jag känner också en sån sorg och tomhet när du inte är här. Överallt var du med. När jag skulle klippa gräset kom du gärna och la dig mitt ivägen så jag skulle komma och gosa lite med dig istället. Då viftade du på din svans och förstod att du gjorde lite bus. Du följde varje steg jag tog. Och jag glömmer aldrig de underbara somrarna på Brämön, när du var med i båten eller på ön Torsdag. Jag blev glad av att se dig så lycklig. Och när jag separerade så var det du som hela tiden fanns vid min sida, när vi kämpade tillbaka du och jag. Kommer ihåg alla bus du har gjord och hur du testade mig som valp var gränserna gick..

Livet går vidare , oavsett vad som händer och man blir väl lite präglad av det men också starkare.

Det är också en väldigt fysisk saknad, den där känslan av att lyfta upp dig, krama dig och borra in näsan i din päls. Du stod bara för glädje, inget annat. Du tillförde otroligt mkt humor i mitt liv. Det blir sorgliga tankar här på bloggen men jag är så ledsen för att du inte finns hos mig längre. Jag älskar den här bilden av dig, det har jag skrivit förut, men det finns så mycket visdom och klokhet i blicken. Jag kommer ihåg när min "andra" älskling kom hem till mig första gången. Du morrade lite på honom, förstod du kanke att det skulle bli lite konkurrens..Han hämtade dig många gånger och gick långa promenader med dig, jag var lite orolig och sa akta hans hjärta, han har ju varit sjuk. Det är bra för honom sa han och det var det. Jag är säker på att det den kondisen du fick då förlängde ditt liv lite till. Lilla gubben, jag har så mycket kärlek kvar till dig..

Morris och kompisen Felicia, båda två var länge på dagis. Och nu är båda ängelvovvar. Jag hoppas att du busar och myser med din älskling nu Morris. Det märktes att hon var speciell för Morris. Det blir en speciell kontakt när det är sammar ras. Det är otroligt var många vänner och nya människor jag har lärt känna genom dig vännen, en hund ger så otroligt mycket. Jag pratade med flera på kursen i helgen som hade haft hund och alla kunde säga att ta det där hemska beslutet det var det värsta de har varit med om. Det var det..men jag ska försöka att skriva och komma ihåg all glädje som du har gett mig. Under så många år..

Nu när det är vår och snart sommar så saknar jag dig ännu mer..Här på balkongen satt du ofta med mig när jag åt middag en sommarkväll eller bara mös i solen. Jag glömmer heller aldrig när jag hämtade dig från dagis. Det var så mysigt att efter en lång tuff dag på jobbet se dig känna igen mig redan på 50 meters håll och bara sprudla av glädje.

Nu när man kommer hem känns det så tomt. Jag tänker tillbaka ibland på hur jag kämpade med och för dig sista tiden. Jag simmade med dig nästan varje dag för att du skulle klara ditt lilla ben lite bättre och kunna gå. Jag var så rädd för den där hemska dagen som jag visste skulle komma men som jag hela tiden sköt framför mig. Jag fick 16 långa år med dig och i varje vrå hemma finns så mycket minnen av dig. Så mycket glädje. Älskade lilla gubben, du var så fin, så snäll och vän och så full av liv.