Idag är det precis två månader sen den där hemska dagen i november när din kropp inte orkade längre.

Från ena dagen till den andra orkade du ingenting. Du hade den där glädjen i blicken ända fram till  den där torsdagen i november då du verkligen sa till mig, jag orkar inte mer matte. Du somnade så stilla Jag sa till veterinären, han blinkar fortfarande..Nej hjärtat har slutat slå sa hon. Det var så overkligt  Du var så levande och hade klarat dig igenom så många sjukdomar tidigare och kändes nästan odödlig. Jag saknar dig så min älskling. Jag hoppas att du känner min kärlek där du nu är.

Jag fick låna en ängel

Du spred ljus i mitt liv, i varje andetag

men du tog borts från mig , alldeles för tidigt

Jag fick låna en ängel för en stund

Shirley Clamp

Här sitter du på ön Torsdag med Gunnars Mercery keps : ) jag har skrivit mycket om det men jag skrattade

nästan varje dag åt dig, pratade med dig när jag var hemma. Och du pratade med mig, på ditt sätt..jag älskar ditt sätt att "vända i luften" när jag sa ska vi söka godis..Du skrattade med hela ansiktet. Man kan få en sån nära kontakt med en hund. Det är så otroligt tomt efter dig här hemma i huset, förut var det fullt av liv..Tiden läker inte alla sår, men på sikt kanske man lär sig leva med saknaden, jag hoppas det iaf. Du var min "bebis"

Jag saknar allt med dig, att hämta dig på dagis efter en lång dag, vakna på natten och höra dina snusningar, din glädje när man kom hem efter  bara en timme, din glada uppsyn, att lyfta upp och krama dig när du var nytrimmad..jag kan räkna upp hur mycket som helst..jag känner bara en sån sorg att du inte är här hos mig min lilla gubbe.

Du tyckte verkligen om snö, du sprang i full fart och rullade dig i snön. Ibland fastnade stora bollar i pälsen som var jättesvåra att få bort. Men du hjälpte till, när jag skulle torka dina blöta tassar och var klar med framtassarna vände du dig om så att jag skulle komma åt baktassarna. Sen stod du helt still så jag kunde torka dig. Duktiga kloka Morris, du förstod så mycket, speciellt de sista åren. Man kunde verkligen prata med dig. Valptiden var jättemysig , och det är klart när du hade full fart och mitt i livet, men en gammal hund har så mycket klokhet och visdom och är värd så mycket!

Det har gått snart två månader sen den där hemska dagen i november, det var så tufft att lämna dig där även om jag visste att du sov..jag brukar ju alltid ta hand om dig. Jag saknar dig lika mycket nu.

Den man älskar passionerat, den sörjer man passionerat..

Älskade älskade Morris, vad jag önskar att du var hos mig just nu...

Jag tog en långpromenad ner till vattnet idag, det är så trist att gå utan dig..man blev alltid på bra humör när man såg dig skutta omkring 30 m före mig och öka farten ännu mer när du började närma dig dina kompisar..du älskade att vara där och jag ser dig överallt när jag går därnere. Till och med när du hade svårt att gå var du så envis och skulle absolut styra stegen mot hundgänget! : ) Jag försökte gå dit så ofta jag bara kunde för jag visste hur bra du mådde av det. Och jag med såklart..

En hund sätter verkligen spår i ens liv..det är en sån otroligt villkorslös kärlek och man får så mycket ut av en hund.

En livskompis..det är så synd att ni har ett så kort liv...när jag ser den här närbilden, fina bilden av dig så vill jag bara pussa på nosen som jag gjort så många gånger..din mjuka goa nos. En del bilder kommer igen men vissa tycker jag så mkt om så då får det bli så..