Man behövde bara ta fram flytvästen så blev du så glad, då visste du att du skulle få åka båt. Du älskade det. En riktig båtvovve. Ibland känns det som du bara är borta en stund. Att du snart kommer tillbaka och ibland till och med glömmer jag att du inte är hemma när jag kommer. Alla vanor är så ingrodda, under så lång tid. Det kommer att bli tufft att bo kvar i huset i vår, sommar utan dig. Jag har ju aldrig bott här utan dig. Det är så otroligt tomt utan dig här..

Här ligger du uppkrupen i en fåtolj efter en hel dags lek och bad på Brämön. Då var du helt slut på kvällarna.

Jag älskar de där tassarna, "klubborna" som vi sa på skoj..det var så mysigt att borra in näsan i dem och det luktade Morris.

Du lyckades alltid hitta mysiga och sköna platser att ligga på och självklart var du en liten "sänggris". Ofta skulle du ligga under täcket, alldeles intill mig. Så mysigt!

Den här bilden och en stor bukett med blommor skickade vi till veterinär Garmer som lappade ihop dig när du hade brutit benet. Du var bara ett år och det var en pärs.  Att en ettåring inte får gå på benet som bara vill springa omkring. Men det gick bra och efter träning med hundsim var du lika pigg igen som  innan och drog oss på skidor.

Du var alltid nyfiken och ville vara med där det hände saker. Så fort det hände något så var du där. Helst precis bredvid. Du var som en liten skugga som alltid följde en vart man gick. Det var så mysigt när man var ute på tomten och krattade eller klippte gräset, då kom du lufsande och la dig bredvid eller kom och gick i lövhögen för att få uppmärksamhet. Som jag har skrivit förut så har jag inte riktigt tagit in att du är borta. Att det är så defentivt..du var så levande och du kämpade så för att vara kvar, lilla gubben. Jag gjorde verkligen allt för att du skulle må bra och finnas kvar så länge det bara gick. Jag ångrar inte en sekund. Du hade ett underbart liv min fina fina Morris. Det kommer att ta tid att sörja dig..men du finns alltid i mitt hjärta.

Första julen utan dig  älskling, det är så tomt. Alltid förr när jag lagade julgodis så låg du bredvid mig i köket, "pratade med mig"  Jag saknar dina puffningar med nosen när du gick förbi mig. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig.

Om du vore här nu så skulle jag lyfta upp dig, hålla dig i knät som jag har gjort så många gånger. Krama dig pussa dig och du skulle slicka mig alldeles blöt. Det var lycka att ha dig i mitt liv och jag älskar dig så.

Ön torsdag var en annan favoritplats. Med kompisarna Gunnar och Anna. Vi har haft många mysiga helger där och båtturer med fladdrande öron. Man kunde verkligen se hur du njöt. Och väl framme sprang du omkring och busade när du blev lite äldre strosade du mer men man såg att du trivdes där.

Det har gått en månad nu och vissa dagar går lite lättare men vissa dagar undrar jag hur jag ska få glädjen tillbaka igen.

Du var en så stor glädje i mitt liv, under en tredjedel av mitt liv..

Jag tycker om den här bilden, här är du i din bästa ålder och på din favoritsten och din alldeles egna tomt.

Så här kommer bilden igen..med din fina blick. Massor av god jul pussar till min favoritvovve.