så lyfte jag upp dig i sängen. Du har så svårt att hoppa upp och ner nu vännen men jag ville ha dig nära så jag sovandes

lyfte jag upp dig bredvid mig och borrade in näsan i din mjuka päls som jag har gjort så många gångerr. Det luktar Morris och du snusade där du låg bredvid mig. Lilla gubben, jag är nog lite egoistisk nu men jag vill så gärna ha dig kvar , ett litet tag till. Så många gånger som jag har hållit om dig när livet har varit tufft och du har slickat mina tårar.

Jag vill inte vara utan dig, men förnuftet säger något annat. När man vet att det är så kort tid kvar så älskar man honom ännu mer..och njuter av varje liten kort stund. Tänk om man kunde ta till vara så med allting...

När man kommer hem och blir överöst med pussar. Eller när man hämtar på dagis och du kommer springande mot en. Nu går det lite mer lugnt och stilla till men när du var yngre så skulle alla skor ut i trädgården av glädje.

Du är alltid glad oavsett hur man mår själv.

Jag kommer allra första gången vi var och tittade på vår lilla valp som skulle komma att betyda så mycket i mitt liv.

Tidig vår 1997, sex veckor gammal tittade han på oss med den där blicken under lugg..som han har gjort så många gånger. Vi fastnade direkt för den lilla hanen med det söta huvudet. Vi skulle "bara" titta men vi föll pladask för dig lilla älskling.  Tiden fram till att vi skulle hämta honom gick långsamt och man kunde inte släppa honom. Vi var fast och vi skulle bli med hund. Vi hämtade honom på väg hem efter en semesterresa i Bruksvallarna.

Du låg i mitt knä, hela vägen hem på en kudde. Du gnydde ibland men sen lugnade du ner dig.

Vi skulle inte ta upp dig i sängen, det hade vi bestämt. Vi låg på madrasser på golvet, försökta lugna dig när du gnällde och ville upp i sängen men till slut gav vi upp. Sen var det kört...du blev en sänggris och nu hörde du till familjen.

Lilla älskade Morris , nu 16 år efter..hur ska jag klara mig utan dig..jag vet att det måste gå, alla djurägare måste igenom det här men jag också så otroligt tacksam för de här åren.

Men den här sida är tillägnad dig..till minne , du lever fortfarande , men är inte så bra i bakdelen, vet att det är kort tid kvar men så länge du finns ska jag njuta.

Det här är en blogg som handlar om min älskade hund Morris. Han är snart 16 år och bloggen kommer att handla om hans liv, hans sista tid och alla minnen med honom. Ett sätt att bearbeta den sorg som kommer när jag snart måste ta det svåra beslut som nog är det värsta en hundägare kan vara med om. Här ska jag samla bilder, filmer och mycket mer.

Jag är ny på det här med bloggande så bloggen kommer att växa med tiden : )