Vad jag önskar att du var hos mig nu gubben, att du hoppade upp på ditt vanliga sätt i soffan med huvudet på kudden och myste. Att jag kunde lyfta upp dig som jag har gjort så många gånger när jag kommit hem , kramat dig och du har slickat hela mitt ansikte. Det gör så ont att jag aldrig mer får träffa dig. Jag undrar när det ska gå över..Jag vet att du har det bra nu, att du inte behöver kämpa mer och ha ont men jag saknar dig.

      Tack Elise för en så fin teckning av Morris

Du var en riktig bushund och kunde hitta på alla möjliga hyss när du var liten. Om jag pratade för länge i telefon

tyckte du det blev trist och då började du rota i papperskorgen och stack iväg med papper och annat som jag slängt.

Men ju äldre du blev desto klokare blev du, du förstod så mycket och ibland kändes det som du "pratade" med mig.

Jag är så glad och tacksam för de här 16 åren som jag fick med dig. Jag kommer aldrig att glömma dig.

I 16 år var du min följeslagare, du följde mig vart jag än gick. Var jag i köket kom du dit och gick jag iväg en stund så var det tråkigt att vara själv och då kom du tassandes efter. Till och med när du började höra dåligt så nog hörde du när jag öppnade kylskåpet eller höll på med matpåsen. Direkt var du där..På sommaren kom du och satte dig bredvid mig om jag åt glass och tittade på mig de där ögonen som man bara smälter..och det är klart att du fick smaka..Lilla gubben du är så otroligt saknad och jag tänker på dig varjde dag. ´Du spred så mkt glädje och bus och jag har skrattat så mycket åt alla hyss och bus du har gjort..