När Morris bara var några år gammal fick han sin första erfarenhet av älgar. Den första gången var på sommarstället Brämön. En älgkalv , ganska stor sådan stod precis framför honom och han skällde för fullt. Den brydde sig inte så mycket.  Andra gången var värre, husse och Morris var ute och gick i skogen ovanför vårt hus och då kom en stor älgtjur gåendes. Morris sprang efter älgen och började skälla, han var som närmast en meter tills älgen tröttnade och vände mot Morris. Då blev både Morris och husse skraja och sprang hemåt i full fart..sen behövde man bara nämna  älg så började Morris skälla. När så en ilsken älg "bodde in sig" på min tomt är jag glad att Morris aldrig kom i närheten av den.  

  Du var nästan 13 år när du skulle kastreras. Veterinären hade upptäckt en tumör och tyckte att du var så pigg att det var värt en operation. Jag tvekade länge för jag var så orolig för sövningen. Men till slut bestämde jag mig för att det var värt att försöka. Fast det var oroliga timmar från det att jag lämnade in dig tills att jag fick hämta en trött och lite groggy vovve. Fast du piggnade till fort och sen var det tratt som gällde. Det har varit en underbar känsla varje gång, att få hem dig från djursjukhuset. En lycka att det gick bra..nästan varje gång såg jag några som kom ut med tomt koppel och jag var så glad att det inte var jag ..den gången och jag led med dem. Nu är det snart min tur och det gör så ont. Tratten lärde du dig snabbt och du var så duktig att parera alla möbler och du lyfte den smidigt när du skulle upp för en trappa. Fast på bilden ser du lite trött ut..: )

Idag åkte jag förbi avfarten som jag åkt av så många gånger efter jobbet. Varje dag morgon och kväll har jag hämtat min lilla älskling på dagis. Nu orkar inte din lilla kropp längre. Fast du gärna skulle vilja, för viljan finns din envishet som har gjort att du har blivit så gammal. Det har varit så mysigt att hämta dig efter en lång tuff dag på jobbet.

Du har kommit springande emot mig. Det gör en så glad. Jag kommer att sakna det så, det är inte bara du som snart ska försvinna ur mitt liv utan det är också alla dessa vanor som har blivit min vardag så länge.

Lilla Morris min fina fina hund du kommer alltid finnas i mitt hjärta  

Morris har alltid älskat att åka båt. Han ville ofta sitta längst bak och man kunde se hur han verkligen njöt när öronen fladdrade i vinden. Han lärde sig till och med att gå på relingen. Så fort man tog fram flytvästen så gick svansen och

han förstod direkt vad det handlade om. Och när du var "bebis" fick du åka med i gummibåten, du somnade i mitt knä av de sövande ljudet. Fast någon riktig badhund har du aldrig varit, det räckte med att doppa tassarna och rumpan.

Fast det kan vara ganska mysigt det med : )

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Du ligger och sover på sängen och dina ben sparkar och far. Drömmer du att du springer? Jag saknar så när du skuttade och sprang och jag drömmer själv om det ibland. Jag kommer ihåg när du och din bästis och halvbror Oliver sprang bredvid varandra på stranden och bet i samma pinne. Du har haft ett underbart liv, varit med överallt, på

sjön, i fjällen, på tjejmiddagar.

Snart får du träffa Oliver igen...

Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord. På den här
sidan himlen finns en alldeles särskild plats som kallas regnbågens bro.
När
ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer den till
Regnbågens bro.
Där finns ängar och kullar för alla våra små vänner så att
de kan springa och leka tillsammans.
Där finns gott om mat, vatten och
solsken som håller våra vänner varma och nöjda.
Alla djur som varit sjuka och
gamla blir återställda till hälsa och vigör.
De som varit skadade eller
lemlästade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra
drömmar.
Alla djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak, de saknar
alla någon särskild som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och
leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i
fjärran.
Dess klara ögon är intensiva, kroppen börjar skälva. Han springer
plötsligt från gruppen, flyger över det gröna gräset,
benen bär honom
fortare och fortare.
Han har sett dig och du och din älskade vän möts till
slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Du får
överlyckliga pussar i hela ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade
huvudet och du ser ännu en gång
in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så
länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt
hjärta.
Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens bro….. för att aldrig
mer skiljas åt.
 

Till min älskade Morris