Här sitter du på ön Torsdag med Gunnars Mercery keps : ) jag har skrivit mycket om det men jag skrattade

nästan varje dag åt dig, pratade med dig när jag var hemma. Och du pratade med mig, på ditt sätt..jag älskar ditt sätt att "vända i luften" när jag sa ska vi söka godis..Du skrattade med hela ansiktet. Man kan få en sån nära kontakt med en hund. Det är så otroligt tomt efter dig här hemma i huset, förut var det fullt av liv..Tiden läker inte alla sår, men på sikt kanske man lär sig leva med saknaden, jag hoppas det iaf. Du var min "bebis"

Jag saknar allt med dig, att hämta dig på dagis efter en lång dag, vakna på natten och höra dina snusningar, din glädje när man kom hem efter  bara en timme, din glada uppsyn, att lyfta upp och krama dig när du var nytrimmad..jag kan räkna upp hur mycket som helst..jag känner bara en sån sorg att du inte är här hos mig min lilla gubbe.

Du tyckte verkligen om snö, du sprang i full fart och rullade dig i snön. Ibland fastnade stora bollar i pälsen som var jättesvåra att få bort. Men du hjälpte till, när jag skulle torka dina blöta tassar och var klar med framtassarna vände du dig om så att jag skulle komma åt baktassarna. Sen stod du helt still så jag kunde torka dig. Duktiga kloka Morris, du förstod så mycket, speciellt de sista åren. Man kunde verkligen prata med dig. Valptiden var jättemysig , och det är klart när du hade full fart och mitt i livet, men en gammal hund har så mycket klokhet och visdom och är värd så mycket!

Det har gått snart två månader sen den där hemska dagen i november, det var så tufft att lämna dig där även om jag visste att du sov..jag brukar ju alltid ta hand om dig. Jag saknar dig lika mycket nu.

Den man älskar passionerat, den sörjer man passionerat..

Älskade älskade Morris, vad jag önskar att du var hos mig just nu...

Jag tog en långpromenad ner till vattnet idag, det är så trist att gå utan dig..man blev alltid på bra humör när man såg dig skutta omkring 30 m före mig och öka farten ännu mer när du började närma dig dina kompisar..du älskade att vara där och jag ser dig överallt när jag går därnere. Till och med när du hade svårt att gå var du så envis och skulle absolut styra stegen mot hundgänget! : ) Jag försökte gå dit så ofta jag bara kunde för jag visste hur bra du mådde av det. Och jag med såklart..

En hund sätter verkligen spår i ens liv..det är en sån otroligt villkorslös kärlek och man får så mycket ut av en hund.

En livskompis..det är så synd att ni har ett så kort liv...när jag ser den här närbilden, fina bilden av dig så vill jag bara pussa på nosen som jag gjort så många gånger..din mjuka goa nos. En del bilder kommer igen men vissa tycker jag så mkt om så då får det bli så..

Jag har tagit många bilder på dig gubben, och många är favoriter, den här är så fin tycker jag. Du är i dina bästa år och är så fin.  Jag är glad för alla filmer som jag har tagit. Jag kan titta på dem om och om igen och då känns du lite närmare.

Jag fick ett så fint mejl från en av "dina släktingars" uppfödare häromdagen. Så här skrev hon:

"Det är då ett enastående avtryck en hund och livskamrat kan göra, det sitter för alltid i hjärtat och när de lämnar oss får vi ge oss till tåls till Regnbågens Bro. Tack för att du lämnade ut blogglänken, jättefint skrivet och många vackra bilder av din underbara vän."

Ja så är det verkligen, de lämnar avtryck.. Och  så mycket nya människor jag har lärt känna och nya vänner som jag har fått genom dig min fina vovve. Jag fick även ett sms från dagis häromdagen, de skrev att du är med dem och att din bild hänger i entrén. Man uppskattar sånt så mycket!

Den här fina bilden fick jag av Morris "dagisfröken" Anna i ett sms. Då kom en tår igen..fast jag blev även glad. Jag vet att du har det bra nu gubben, du behöver inte kämpa för att gå utan nu springer du omkring..