Du tyckte verkligen om snö, du sprang i full fart och rullade dig i snön. Ibland fastnade stora bollar i pälsen som var jättesvåra att få bort. Men du hjälpte till, när jag skulle torka dina blöta tassar och var klar med framtassarna vände du dig om så att jag skulle komma åt baktassarna. Sen stod du helt still så jag kunde torka dig. Duktiga kloka Morris, du förstod så mycket, speciellt de sista åren. Man kunde verkligen prata med dig. Valptiden var jättemysig , och det är klart när du hade full fart och mitt i livet, men en gammal hund har så mycket klokhet och visdom och är värd så mycket!

Det har gått snart två månader sen den där hemska dagen i november, det var så tufft att lämna dig där även om jag visste att du sov..jag brukar ju alltid ta hand om dig. Jag saknar dig lika mycket nu.