Idag är det precis två månader sen den där hemska dagen i november när din kropp inte orkade längre.

Från ena dagen till den andra orkade du ingenting. Du hade den där glädjen i blicken ända fram till  den där torsdagen i november då du verkligen sa till mig, jag orkar inte mer matte. Du somnade så stilla Jag sa till veterinären, han blinkar fortfarande..Nej hjärtat har slutat slå sa hon. Det var så overkligt  Du var så levande och hade klarat dig igenom så många sjukdomar tidigare och kändes nästan odödlig. Jag saknar dig så min älskling. Jag hoppas att du känner min kärlek där du nu är.