Idag när jag var ute och gick på lunchen med en kurskompis i solen så kom en springer spaniel, de har en speciell stil och de lufsar fram på ett speciellt sätt och hela deras uppsyn bara lyeser glädje. Jag kunde inte låta bli att gå fram och hälsa på den här  brun och vita hannen. När jag böjde mig ner för att hälsa kom den direkt och tryckte sig mot mig. Den bara stod och tryckte hela sin kropp emot mig, precis som du brukade göra. Och när husse berättade att vovven hette Morris så blev det nästan för mycket..Var det ett tecken från dig älskling, en liten hälsning för du ser hur ledsen jag är emellanåt, hur otroligt mycket jag saknar dig. Jag har aldrig varit så fäst vid en hund förut även om jag är uppväxt med flera stycken.  Jag har ju inga egna barn men jag tror att jag ändå kan säga att känslan är nästan som för ett barn..sån kärlek och sån saknad. Jag älskar dig så gubben.