Det är sån skillnad i huset när du inte finns här..förut var det ett litet liv som gick omkring här, det var aldrig ensamt och tomt. Du "pratade" med mig, buffade på mig och var så rolig. Du var en kompis och jag saknar otroligt mycket när du satt bak i bilen som sällskap, när vi var på väg till en tjejmiddag och när vi skulle åka hem, då satt du i baksätet och man var aldrig ensam utan du var min familj som alltid var med mig. Vad jag än gjorde..på somrarna var du med när jag skulle hälsa på nån kompis på landet. Du var en ständig följeslagare, en skugga ..Du var så mycket mer än "bara" en hund. Och under så lång tid. Jag kommer alltid att sakna dig..man vänjer sig kanske med tiden men saknaden kommer alltid att finnas där, det är så grymt att man ska behöva skiljas från någon man älskar så otroligt mycket