Idag var jag nere vid vattnet och träffade hundgänget för första gången sedan helgen efter att du försvann.

Det var kul att se alla igen och det värmde när de sa att de saknat mig där. Jag fick fika hos en av dem och det var mysigt..fast det kändes också väldigt vemodigt..jag hoppas att du var med du med någonstans..till och med när du knappt kunde gå gick du med kämpande steg ner till hundgänget, du älskade att vara där..och jag har så många mysiga minnen med dig där nere. Jag saknar dig så det gör ont..vissa dagar går lättare men det är precis som om jag inte har fattat tidigare att du verkligen är borta, att jag verkligen aldrig mer får träffa dig ..och när man inser det så känns det nästan olidligt. Ibland ser jag sista bilden av dig, när jag lämnade dig där på kudden..du sov och det kändes så overkligt. Jag vet att många går igenom det här men jag önskar ingen det..min älskade älskade Morris

a