Igår var jag på ön Torsdag för första gången utan dig gubben. Jag hade jättemysigt där med mina goa vänner Gunnar och Anna men jag saknade också dig otroligt mycket. Du var ju alltid med där förut, du älskade att vara där och visste inte hur snabbt du skulle hoppa i båten när Gunnar kom och hämtade oss. Sen hoppade du längst fram i båten eller så satte du dig längst bak och man såg hur du njöt när öronen fladdrade i vinden. Hela ansiktet lyste på dig. När vi kom fram hoppade du snabbt i land, nosade in hela området och sen i vattnet och badade. Det blev mycket skratt åt dig och med dig. En gång var Gunnar "barnvakt" åt dig när jag och Anna åkte in till Waxholm och då satt du i båten och när Gunnar tog fram dynorna hoppade du snabbt upp och satte dig på dem som om det var självklart att där skulle du sitta! På morgonen när man vaknade kom du alltid och väckte mig med att buffa och pussa mig , du ville ut och busa och ha mat. Lilla älskling, jag saknar dig såå , jag får aldrig tillbaka dig och det känns så sorgligt och vemodigt. Du var så fin, vän , min livskompis i 16 år.