Fick ett sorgligt besked på jobbet häromdagen. Man blir så påmind om hur skört allt är. Det kändes overkligt och det gjorde det när du med försvann gubben. Hade så svårt att ta in det i början. Du var så full av liv och glädje.

Jag saknar dig så det gör ont just nu. Det var den här tiden förra året som jag kämpade så med dig, jag kände panik att du snart skulle vara borta. Man tog till vara på varje dag. Jag önskar ..att man kunde göra så även med de som lever en nära idag. Vara rädd om dem, livet kan förändras från ena dagen till den andra. Man kan inte tänka så jämt så klart men ändå..skratta mer, bråka mindre, inte fastna vid bagateller och förlåta..

Jag är väldigt ledsen ikväll och då saknar jag min lilla gubbe ändå mer..dina mjuka goa tassar. Du fanns alltid för mig oavsett hur jag mådde. Den här bloggen har varit en ventil för mig, den gjorde det lättare att klara av situationen med dig. Den 22:a november är det ett år sedan du försvann från mig..så defenitivt. Älskade Vovve..

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html